Jag vill också vara Elmo
Av alla Jim Hensons Muppar är nog den bedårande Elmo den mest äskade av dem alla. Handen och rösten bakom tillhör Kevin Clash. Han började redan som liten att göra sina egna handdockor och uppträda för grannbarnen. Det här är historien om hans karriär. Han är en otroligt framgångsrik och kreativ person som samtidigt som han kunnat glädja så många barn jobbat så mycket att hans närmaste delvis försummats. Men också insett det och försöker göra gott.
Nu vill jag också bli en puppetmaster. Åh vad jag vill det. I alla fall få besöka Muppetfabriken och få prova olika ögon och näsor på dockorna.
Linda Thelenius karriär som ångrare
Linda Thelenius tycks leva ett ganska trevligt och fridfullt liv idag. Hon verkar ha haft det lite svårt att hitta sin grej och hon har försökt sen Big Brother 2003 att bli känd på alla möjliga sätt. För att sen byta mediaprofil och ångra sig i diverse tidningar ungefär två-tre gånger om året. En del kallar henne en mediakåt B-kändis. Men. Jag tycker att det är tidningarna som är jäklit fantasilösa som ringer upp henne och säger ”Tja, Linda. Vi har lite tunt i tidningen imorrn. Skulle inte du kunna ställa upp igen på en lite nedstämd bild där du ångrar ditt tidigare liv? Så kan du väl nämna Big Brother så vi får med nån lite snaskigare bild också när du var blond?” Och Linda ba ”Alltså, jag har lite mycket här, min tvååring har maginfluensa och jag försöker laga en säkring som har gått i huset, och bilen ska in på besiktning…” och journalisten ba ”Äh, men vi kör samma artikel som förra gången, jag bara nämner att du är hemmafru nu för tiden och gullar med ungen, det blir bra!”.
Är Olle Garp norrman?
Är inte den sexmissbrukande och konstant otrogne Benedikt (Anders Baasmo Christiansen) från serien humorserien Dag vääääldigt lik den före detta P3-programledaren Olle Garp? TILL UTSEENDET vill jag tillägga. Glad är jag i alla fall att säsong två visas nu på SVT1. Kolla HÄR och förvänta dig en ännu mer köttiga och absurda avsnitt.
Håkan Juholts spellista
Det var ju tråkigt, Håkan. Att det blev såhär. Jag tänkte på dig när jag hörde att du var på väg hem till Oskarshamn på fredagskvällen. Jag funderade på vad du lyssnade på för musik i bilen. Och vad lyssnar du på nu? Jag har påbörjat en låtlista. Och ni andra får gärna hjälpa till. HÄR
PP3 – Stabilt men för gammalt?
Jag sitter och lyssnar på P3 Populärs ersättare PP3 med Pär Lernström. När nyheten kom att det var Pär som skulle ta över förmiddagarna i P3 blev jag glad. Ett stabilt val och en bra programledare som är underhållande, lättsam och har en varm framtoning. P3 experimenterar ju gärna och tar in nya förmågor vilket i mina öron blir ibland ansträngande att lyssna på. P3 är en fantastisk plantskola att lära sig programlederi (been there). Men ibland blir det lite mycket byte av programledare och program i min smak.
Hur låter det då? Ja, nu när jag lyssnar så inser jag att det låter äldre än P3 Populär. Det påminner ganska mycket om P4:s fredagsunderhållning Uggla i P4 eller någon av P1 talkshows (Lantz eller Nordegren). Formen är en programledare och en sidekick som pratar om olika populärkulturella fenomen. Gäster från Dramatiska institutet som låter över 35, det pratas om Anna Lindh och Olof Palme. Engagerande ämnen för allmänheten men det känns som att det är från ett äldre perspektiv än till exempel en student, 20 år. Sidekicken är i och för sig 21 år. Men Pärs kommentar till det är att han är så fruktansvärt ung. Frågan är om det inte är Pär som ska vara ödmjuk inför sin ålder i det här sammanhanget?
Jag tror jag kommer kunna ratta in PP3 om dagarna. Sista perioden med P3 Populär var rätt oinspirerad radio. Men frågan är om den träffar rätt i målgruppen?
Film är bäst i radio + Är Miss Rapace och Kronprinsessan samma person?
Som filmintresserad var det en självklarhet att slå på Filmkrönikan på SVT varje vecka när det begav sig. De sista åren bytte de programledare ett antal gånger och experimenterade med formen. Men jag tycker sällan det lirade. Inte särskilt nyskapande, edgy eller några överraskande vinklar. Filmkrönikan lade ner 2008. Men så kom Kino i P1! Jag hade aldrig tänkt på det men ett filmprogram måste nödvändigtvis inte recensera de senaste filmerna på löpande band. Kino innehåller så mycket mer. Till exempel finns det en ambition att se gemensamma nämnare mellan filmer som visas på duken. Det finns ett självklart och efterlängtat genusperspektiv. Och de lyckas sälja in nya obskyra genres som jag aldrig hört talas om men blir sjukt nyfiken på. Dessutom finns det en diskussion om filmbranschen och de som jobbar bakom kameran får höras.
I det senaste programmet så var det just filmarbetarna som fick sammanfatta filmåret 2011. Bland annat intervjuades Noomi Rapace som fått en galen skjuts i karriären under året. Kul att få höra hennes röst! Mitt enda intryck av henne tidigare var tacktalet under Guldbaggegalan. Då hon tog det extremt bokstavligt genom att just bara säga ”tack”. En sak som slog mig var: Låter hon inte väldigt lik Kronprinsessan Victoria? Lite oväntat. Lyssna på intervjun HÄR.
Och sen tycker jag du ska podda ner hela Kino.
Ps. Nu kom jag på varför Filmkrönikan inte riktigt lirade. De presenterade sina filmrecensioner genom att en programledare stod rakt upp och ner, stirrade in i kameran och lät som att den läste innantill. Ds.
Ps2. En annan ska som inte lirade. Jag blev alltid så distraherad av Andrea Reuters handledsvärmare. Ds.
Tack för nu.
Att försöka rekonstruera en youtubesuccé
Tidigare i höst spreds ett klipp på nätet med två flickor som framför Niki Minajs hit Super Bass. I rosa prinsessklänningar blev Sophia, med sin sidekick Rosie, kändisar över en natt genom att pricka varje ord och göra moves likt en världskänd rapdrottning. I mina ögon var det nästan obehagligt att se en åttaåring röra sig som en vuxen artist. Har ni studerat exempelvis Benjamin Wahlgren så vet ni vad jag menar. Men självklart gulligt. Ett klipp taget direkt från flickrummet där en mamma har filmat deras drömmar och lek som artister. Något som alla kan känna igen sig i. Och i mina ögon hade det varit fint om de hade fått stanna där. Men hey. Idag får inte youtubesuccér stanna hemma. Nä. In i Ellen Degeneres show. Sätt dem framför en massa skrikande, gråtande, vuxna amerikaner. Ta in Niki Minaj herself som lovar att ta med dem till en leksaksaffär och de ska få allt de pekar på. Och magin är borta. Autenciteten packar sin väska och drar. Och om Rosies och Sophias föräldrar är sugna på feta julklappar så hänger nog deras döttrar i detta nu i en studio och spelar in reklamfilm för prinsessleksaker.
På SVTplay heter det mest sedda filmklippet just nu ”Gustav 5 år – Moves like Jagger”. Det är taget från förra veckans Musikhjälpen. Gustav kommer in i buren med sin sparbössa och berättar att han har samlat in 230 kronor. För pengarna får han önska låten Moves like Jagger med Maroon 5. Sen uppstår spontandans där Gustav fullkomligt äger genom att stampa i marken och sjunga med i låten på sin femårsengelska. Underbart klipp. Det är på riktigt, det händer just då och Gustav är verkligen 5 år i kropp och uttryck. Antagligen går han till förskolan idag som alla andra femåringar. Kanske lite rakare i ryggen efter att få ha träffat några kändisar han bara sett på TV förut och för att hans kompisar och familj satt hemma och såg honom. Att tänka på det känns så jäkla skönt.
PS. Läs gärna Hanna Hellquists krönika om Maria Montazamis medverkande i reklamfilm. Också ett sätt att försöka rekonstruera autencitet. HÄR. DS.
Julkalender med Charles Dickens-stämning i all ära. Men mitt tips är att ni ska kolla in SVT:s alternativa julkalender – Rim och reson. Bilder av några av Sveriges bästa serietecknare har fått liv! Och det tack vare FilmTecknarna (startat bland annat av Jonas Odell) och regissören Jessica Laurén (som ligger bakom Bolibompavinjetten). Vi kommer få se bilder av Jan Stenmark, Liv Strömquist, Martin Kellerman, Nina Hemingsson, Sara Granér och Ulf Lundkvist. Pepp!
Första luckan och så småningom resten hittar du HÄR.
Dagens TV-tips: Han tror han är bäst – SVT dokumentärfilm
När det kommer till SVT:s dokumentärutbud vill jag bara säga Hurra! Vad mycket bra som visas. Ikväll till exempel går den svenska dokumentären ”Han tror han är bäst” av Maria Kuhlberg. Jag såg den på bio för några veckor sen och blev väldigt berörd. Filmen handlar om Marias två morbröder, Aldo och Carmine, som har bråkat med varandra sen barnsben. Bakom konflikterna ligger en historia långt tillbaka i familjen av våld, dåliga hemförhållanden och rotlöshet. Frågan är om en försoning är möjlig?
Filmen ger en bild av hur det var för många av de italienska familjer som invandrande till Sverige under 50-talet. Men också en bild av dessa livslånga konflikter som kan uppstå i en familj. Något som jag tror många, många kan känna igen sig i. Tiden är 21.00 och kanalen är SVT 1. DN gav den en femma. Mer kan du läsa på SVT:s hemsida.
Matilda Kihlberg 